Conjugation of tävla
to compete, to contend, to race Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | tävla |
Presens
| jag | tävlar |
| du | tävlar |
| han / hon / den / det | tävlar |
| vi | tävlar |
| ni | tävlar |
| de | tävlar |
Preteritum
| jag | tävlade |
| du | tävlade |
| han / hon / den / det | tävlade |
| vi | tävlade |
| ni | tävlade |
| de | tävlade |
Supinum
| jag | tävlat |
| du | tävlat |
| han / hon / den / det | tävlat |
| vi | tävlat |
| ni | tävlat |
| de | tävlat |
Imperativ
| — | tävla |