Conjugation of tämja
to tame (make a (wild) animal tame) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | tämja |
Presens
| jag | tämjer |
| du | tämjer |
| han / hon / den / det | tämjer |
| vi | tämjer |
| ni | tämjer |
| de | tämjer |
Preteritum
| jag | tämjde |
| du | tämjde |
| han / hon / den / det | tämjde |
| vi | tämjde |
| ni | tämjde |
| de | tämjde |
Supinum
| jag | tämjt |
| du | tämjt |
| han / hon / den / det | tämjt |
| vi | tämjt |
| ni | tämjt |
| de | tämjt |
Imperativ
| — | tämj |
Passiv
Infinitiv
| — | tämjas |
Presens
| jag | tämjs |
| du | tämjs |
| han / hon / den / det | tämjs |
| vi | tämjs |
| ni | tämjs |
| de | tämjs |
Preteritum
| jag | tämjdes |
| du | tämjdes |
| han / hon / den / det | tämjdes |
| vi | tämjdes |
| ni | tämjdes |
| de | tämjdes |
Supinum
| jag | tämjts |
| du | tämjts |
| han / hon / den / det | tämjts |
| vi | tämjts |
| ni | tämjts |
| de | tämjts |