Conjugation of synkopera
to syncopate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | synkopera |
Presens
| jag | synkoperar |
| du | synkoperar |
| han / hon / den / det | synkoperar |
| vi | synkoperar |
| ni | synkoperar |
| de | synkoperar |
Preteritum
| jag | synkoperade |
| du | synkoperade |
| han / hon / den / det | synkoperade |
| vi | synkoperade |
| ni | synkoperade |
| de | synkoperade |
Supinum
| jag | synkoperat |
| du | synkoperat |
| han / hon / den / det | synkoperat |
| vi | synkoperat |
| ni | synkoperat |
| de | synkoperat |
Imperativ
| — | synkopera |
Passiv
Infinitiv
| — | synkoperas |
Presens
| jag | synkoperas |
| du | synkoperas |
| han / hon / den / det | synkoperas |
| vi | synkoperas |
| ni | synkoperas |
| de | synkoperas |
Preteritum
| jag | synkoperades |
| du | synkoperades |
| han / hon / den / det | synkoperades |
| vi | synkoperades |
| ni | synkoperades |
| de | synkoperades |
Supinum
| jag | synkoperats |
| du | synkoperats |
| han / hon / den / det | synkoperats |
| vi | synkoperats |
| ni | synkoperats |
| de | synkoperats |