← stunda — definición

Conjugation of stunda

Regular CEFR B1

to be about to occur; to be at hand, to be (up)coming Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

stunda

Presens

jag	stundar
du	stundar
han / hon / den / det	stundar
vi	stundar
ni	stundar
de	stundar

Preteritum

jag	stundade
du	stundade
han / hon / den / det	stundade
vi	stundade
ni	stundade
de	stundade

Supinum

jag	stundat
du	stundat
han / hon / den / det	stundat
vi	stundat
ni	stundat
de	stundat

Imperativ

—

stunda

Passiv

Infinitiv

—

stundas

Presens

jag	stundas
du	stundas
han / hon / den / det	stundas
vi	stundas
ni	stundas
de	stundas

Preteritum

jag	stundades
du	stundades
han / hon / den / det	stundades
vi	stundades
ni	stundades
de	stundades

Supinum

jag	stundats
du	stundats
han / hon / den / det	stundats
vi	stundats
ni	stundats
de	stundats

Más conjugaciones

stundade stundande stundar stundat stungit stungits stungo stunkit