Conjugation of strula
to malfunction, to cause trouble; to act up Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | strula |
Presens
| jag | strular |
| du | strular |
| han / hon / den / det | strular |
| vi | strular |
| ni | strular |
| de | strular |
Preteritum
| jag | strulade |
| du | strulade |
| han / hon / den / det | strulade |
| vi | strulade |
| ni | strulade |
| de | strulade |
Supinum
| jag | strulat |
| du | strulat |
| han / hon / den / det | strulat |
| vi | strulat |
| ni | strulat |
| de | strulat |
Imperativ
| — | strula |
Passiv
Infinitiv
| — | strulas |
Presens
| jag | strulas |
| du | strulas |
| han / hon / den / det | strulas |
| vi | strulas |
| ni | strulas |
| de | strulas |
Preteritum
| jag | strulades |
| du | strulades |
| han / hon / den / det | strulades |
| vi | strulades |
| ni | strulades |
| de | strulades |
Supinum
| jag | strulats |
| du | strulats |
| han / hon / den / det | strulats |
| vi | strulats |
| ni | strulats |
| de | strulats |