Conjugation of stranda
to fail (and abort) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stranda |
Presens
| jag | strandar |
| du | strandar |
| han / hon / den / det | strandar |
| vi | strandar |
| ni | strandar |
| de | strandar |
Preteritum
| jag | strandade |
| du | strandade |
| han / hon / den / det | strandade |
| vi | strandade |
| ni | strandade |
| de | strandade |
Supinum
| jag | strandat |
| du | strandat |
| han / hon / den / det | strandat |
| vi | strandat |
| ni | strandat |
| de | strandat |
Imperativ
| — | stranda |
Passiv
Infinitiv
| — | strandas |
Presens
| jag | strandas |
| du | strandas |
| han / hon / den / det | strandas |
| vi | strandas |
| ni | strandas |
| de | strandas |
Preteritum
| jag | strandades |
| du | strandades |
| han / hon / den / det | strandades |
| vi | strandades |
| ni | strandades |
| de | strandades |
Supinum
| jag | strandats |
| du | strandats |
| han / hon / den / det | strandats |
| vi | strandats |
| ni | strandats |
| de | strandats |