← stråla — definition

Conjugation of stråla

Regular CEFR C1

ˈstɾoːˌla

to radiate; to emit rays (also in a figurative sense) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

stråla

Presens

jag	strålar
du	strålar
han / hon / den / det	strålar
vi	strålar
ni	strålar
de	strålar

Preteritum

jag	strålade
du	strålade
han / hon / den / det	strålade
vi	strålade
ni	strålade
de	strålade

Supinum

jag	strålat
du	strålat
han / hon / den / det	strålat
vi	strålat
ni	strålat
de	strålat

Imperativ

—

stråla

Passiv

Infinitiv

—

strålas

Presens

jag	strålas
du	strålas
han / hon / den / det	strålas
vi	strålas
ni	strålas
de	strålas

Preteritum

jag	strålades
du	strålades
han / hon / den / det	strålades
vi	strålades
ni	strålades
de	strålades

Supinum

jag	strålats
du	strålats
han / hon / den / det	strålats
vi	strålats
ni	strålats
de	strålats

Practice this verb →

More conjugations

strålade strålade samman strålades strålande strålar strålar samman strålas strålat