← störta — definición

Conjugation of störta

Regular CEFR C1

/[²stœ̞ʈa]/

to descend or fall or (with a particle like samman (“together”)) collapse uncontrollably Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

störta

Presens

jag	störtar
du	störtar
han / hon / den / det	störtar
vi	störtar
ni	störtar
de	störtar

Preteritum

jag	störtade
du	störtade
han / hon / den / det	störtade
vi	störtade
ni	störtade
de	störtade

Supinum

jag	störtat
du	störtat
han / hon / den / det	störtat
vi	störtat
ni	störtat
de	störtat

Imperativ

—

störta

Passiv

Infinitiv

—

störtas

Presens

jag	störtas
du	störtas
han / hon / den / det	störtas
vi	störtas
ni	störtas
de	störtas

Preteritum

jag	störtades
du	störtades
han / hon / den / det	störtades
vi	störtades
ni	störtades
de	störtades

Supinum

jag	störtats
du	störtats
han / hon / den / det	störtats
vi	störtats
ni	störtats
de	störtats

Más conjugaciones

störtade störtades störtande störtar störtas störtat störtats störtbomba