Conjugation of storma
storm, assault Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | storma |
Presens
| jag | stormar |
| du | stormar |
| han / hon / den / det | stormar |
| vi | stormar |
| ni | stormar |
| de | stormar |
Preteritum
| jag | stormade |
| du | stormade |
| han / hon / den / det | stormade |
| vi | stormade |
| ni | stormade |
| de | stormade |
Supinum
| jag | stormat |
| du | stormat |
| han / hon / den / det | stormat |
| vi | stormat |
| ni | stormat |
| de | stormat |
Imperativ
| — | storma |
Passiv
Infinitiv
| — | stormas |
Presens
| jag | stormas |
| du | stormas |
| han / hon / den / det | stormas |
| vi | stormas |
| ni | stormas |
| de | stormas |
Preteritum
| jag | stormades |
| du | stormades |
| han / hon / den / det | stormades |
| vi | stormades |
| ni | stormades |
| de | stormades |
Supinum
| jag | stormats |
| du | stormats |
| han / hon / den / det | stormats |
| vi | stormats |
| ni | stormats |
| de | stormats |