Conjugation of stöna
to moan; to groan (from pleasure or pain) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stöna |
Presens
| jag | stönar |
| du | stönar |
| han / hon / den / det | stönar |
| vi | stönar |
| ni | stönar |
| de | stönar |
Preteritum
| jag | stönade |
| du | stönade |
| han / hon / den / det | stönade |
| vi | stönade |
| ni | stönade |
| de | stönade |
Supinum
| jag | stönat |
| du | stönat |
| han / hon / den / det | stönat |
| vi | stönat |
| ni | stönat |
| de | stönat |
Imperativ
| — | stöna |
Passiv
Infinitiv
| — | stönas |
Presens
| jag | stönas |
| du | stönas |
| han / hon / den / det | stönas |
| vi | stönas |
| ni | stönas |
| de | stönas |
Preteritum
| jag | stönades |
| du | stönades |
| han / hon / den / det | stönades |
| vi | stönades |
| ni | stönades |
| de | stönades |
Supinum
| jag | stönats |
| du | stönats |
| han / hon / den / det | stönats |
| vi | stönats |
| ni | stönats |
| de | stönats |