Conjugation of stipulera
stipulate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stipulera |
Presens
| jag | stipulerar |
| du | stipulerar |
| han / hon / den / det | stipulerar |
| vi | stipulerar |
| ni | stipulerar |
| de | stipulerar |
Preteritum
| jag | stipulerade |
| du | stipulerade |
| han / hon / den / det | stipulerade |
| vi | stipulerade |
| ni | stipulerade |
| de | stipulerade |
Supinum
| jag | stipulerat |
| du | stipulerat |
| han / hon / den / det | stipulerat |
| vi | stipulerat |
| ni | stipulerat |
| de | stipulerat |
Imperativ
| — | stipulera |
Passiv
Infinitiv
| — | stipuleras |
Presens
| jag | stipuleras |
| du | stipuleras |
| han / hon / den / det | stipuleras |
| vi | stipuleras |
| ni | stipuleras |
| de | stipuleras |
Preteritum
| jag | stipulerades |
| du | stipulerades |
| han / hon / den / det | stipulerades |
| vi | stipulerades |
| ni | stipulerades |
| de | stipulerades |
Supinum
| jag | stipulerats |
| du | stipulerats |
| han / hon / den / det | stipulerats |
| vi | stipulerats |
| ni | stipulerats |
| de | stipulerats |