Conjugation of stena
to stone; to kill by throwing stones Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stena |
Presens
| jag | stenar |
| du | stenar |
| han / hon / den / det | stenar |
| vi | stenar |
| ni | stenar |
| de | stenar |
Preteritum
| jag | stenade |
| du | stenade |
| han / hon / den / det | stenade |
| vi | stenade |
| ni | stenade |
| de | stenade |
Supinum
| jag | stenat |
| du | stenat |
| han / hon / den / det | stenat |
| vi | stenat |
| ni | stenat |
| de | stenat |
Imperativ
| — | stena |
Passiv
Infinitiv
| — | stenas |
Presens
| jag | stenas |
| du | stenas |
| han / hon / den / det | stenas |
| vi | stenas |
| ni | stenas |
| de | stenas |
Preteritum
| jag | stenades |
| du | stenades |
| han / hon / den / det | stenades |
| vi | stenades |
| ni | stenades |
| de | stenades |
Supinum
| jag | stenats |
| du | stenats |
| han / hon / den / det | stenats |
| vi | stenats |
| ni | stenats |
| de | stenats |