Conjugation of stöta
²støːtato encounter (a thing or something more abstract); to run into, to meet with, to come across, to encounter, to hit on, etc. Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stöta |
Presens
| jag | stöter |
| du | stöter |
| han / hon / den / det | stöter |
| vi | stöter |
| ni | stöter |
| de | stöter |
Preteritum
| jag | stötte |
| du | stötte |
| han / hon / den / det | stötte |
| vi | stötte |
| ni | stötte |
| de | stötte |
Supinum
| jag | stött |
| du | stött |
| han / hon / den / det | stött |
| vi | stött |
| ni | stött |
| de | stött |
Imperativ
| — | stöt |
Passiv
Infinitiv
| — | stötas |
Presens
| jag | stöts |
| du | stöts |
| han / hon / den / det | stöts |
| vi | stöts |
| ni | stöts |
| de | stöts |
Preteritum
| jag | stöttes |
| du | stöttes |
| han / hon / den / det | stöttes |
| vi | stöttes |
| ni | stöttes |
| de | stöttes |
Supinum
| jag | stötts |
| du | stötts |
| han / hon / den / det | stötts |
| vi | stötts |
| ni | stötts |
| de | stötts |