← störa — definición

Conjugation of störa

Regular CEFR B1

/²stœːra/

to disturb, to confuse or irritate, to interfere, to make noise Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

störa

Presens

jag	stör
du	stör
han / hon / den / det	stör
vi	stör
ni	stör
de	stör

Preteritum

jag	störde
du	störde
han / hon / den / det	störde
vi	störde
ni	störde
de	störde

Supinum

jag	stört
du	stört
han / hon / den / det	stört
vi	stört
ni	stört
de	stört

Imperativ

—

stör

Passiv

Infinitiv

—

störas

Presens

jag	störs
du	störs
han / hon / den / det	störs
vi	störs
ni	störs
de	störs

Preteritum

jag	stördes
du	stördes
han / hon / den / det	stördes
vi	stördes
ni	stördes
de	stördes

Supinum

jag	störts
du	störts
han / hon / den / det	störts
vi	störts
ni	störts
de	störts

Más conjugaciones

störande störas störd störde stördes störes storgrät storgråta