Conjugation of stånda
to be held, to take place, to happen Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | stånda |
Presens
| jag | ståndar |
| du | ståndar |
| han / hon / den / det | ståndar |
| vi | ståndar |
| ni | ståndar |
| de | ståndar |
Preteritum
| jag | ståndade |
| du | ståndade |
| han / hon / den / det | ståndade |
| vi | ståndade |
| ni | ståndade |
| de | ståndade |
Supinum
| jag | ståndat |
| du | ståndat |
| han / hon / den / det | ståndat |
| vi | ståndat |
| ni | ståndat |
| de | ståndat |
Imperativ
| — | stånda |