Conjugation of sprätta upp
to cut a seam; to separate two objects which were sewn together Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sprätta upp |
Presens
| jag | sprättar upp |
| du | sprättar upp |
| han / hon / den / det | sprättar upp |
| vi | sprättar upp |
| ni | sprättar upp |
| de | sprättar upp |
Preteritum
| jag | sprättade upp |
| du | sprättade upp |
| han / hon / den / det | sprättade upp |
| vi | sprättade upp |
| ni | sprättade upp |
| de | sprättade upp |
Supinum
| jag | sprättat upp |
| du | sprättat upp |
| han / hon / den / det | sprättat upp |
| vi | sprättat upp |
| ni | sprättat upp |
| de | sprättat upp |
Imperativ
| — | sprätta upp |
Passiv
Infinitiv
| — | sprättas upp |
Presens
| jag | sprättas upp |
| du | sprättas upp |
| han / hon / den / det | sprättas upp |
| vi | sprättas upp |
| ni | sprättas upp |
| de | sprättas upp |
Preteritum
| jag | sprättades upp |
| du | sprättades upp |
| han / hon / den / det | sprättades upp |
| vi | sprättades upp |
| ni | sprättades upp |
| de | sprättades upp |
Supinum
| jag | sprättats upp |
| du | sprättats upp |
| han / hon / den / det | sprättats upp |
| vi | sprättats upp |
| ni | sprättats upp |
| de | sprättats upp |