Conjugation of spräcka
cause (something) to crack or burst Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | spräcka |
Presens
| jag | spräcker |
| du | spräcker |
| han / hon / den / det | spräcker |
| vi | spräcker |
| ni | spräcker |
| de | spräcker |
Preteritum
| jag | spräckte |
| du | spräckte |
| han / hon / den / det | spräckte |
| vi | spräckte |
| ni | spräckte |
| de | spräckte |
Supinum
| jag | spräckt |
| du | spräckt |
| han / hon / den / det | spräckt |
| vi | spräckt |
| ni | spräckt |
| de | spräckt |
Imperativ
| — | spräck |
Passiv
Infinitiv
| — | spräckas |
Presens
| jag | spräcks |
| du | spräcks |
| han / hon / den / det | spräcks |
| vi | spräcks |
| ni | spräcks |
| de | spräcks |
Preteritum
| jag | spräcktes |
| du | spräcktes |
| han / hon / den / det | spräcktes |
| vi | spräcktes |
| ni | spräcktes |
| de | spräcktes |
Supinum
| jag | spräckts |
| du | spräckts |
| han / hon / den / det | spräckts |
| vi | spräckts |
| ni | spräckts |
| de | spräckts |