Conjugation of spjärna
to push back, to resist (literally or figuratively) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | spjärna |
Presens
| jag | spjärnar |
| du | spjärnar |
| han / hon / den / det | spjärnar |
| vi | spjärnar |
| ni | spjärnar |
| de | spjärnar |
Preteritum
| jag | spjärnade |
| du | spjärnade |
| han / hon / den / det | spjärnade |
| vi | spjärnade |
| ni | spjärnade |
| de | spjärnade |
Supinum
| jag | spjärnat |
| du | spjärnat |
| han / hon / den / det | spjärnat |
| vi | spjärnat |
| ni | spjärnat |
| de | spjärnat |
Imperativ
| — | spjärna |
Passiv
Infinitiv
| — | spjärnas |
Presens
| jag | spjärnas |
| du | spjärnas |
| han / hon / den / det | spjärnas |
| vi | spjärnas |
| ni | spjärnas |
| de | spjärnas |
Preteritum
| jag | spjärnades |
| du | spjärnades |
| han / hon / den / det | spjärnades |
| vi | spjärnades |
| ni | spjärnades |
| de | spjärnades |
Supinum
| jag | spjärnats |
| du | spjärnats |
| han / hon / den / det | spjärnats |
| vi | spjärnats |
| ni | spjärnats |
| de | spjärnats |