Conjugation of spjäla
to splint (a broken leg or the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | spjäla |
Presens
| jag | spjälar |
| du | spjälar |
| han / hon / den / det | spjälar |
| vi | spjälar |
| ni | spjälar |
| de | spjälar |
Preteritum
| jag | spjälade |
| du | spjälade |
| han / hon / den / det | spjälade |
| vi | spjälade |
| ni | spjälade |
| de | spjälade |
Supinum
| jag | spjälat |
| du | spjälat |
| han / hon / den / det | spjälat |
| vi | spjälat |
| ni | spjälat |
| de | spjälat |
Imperativ
| — | spjäla |
Passiv
Infinitiv
| — | spjälas |
Presens
| jag | spjälas |
| du | spjälas |
| han / hon / den / det | spjälas |
| vi | spjälas |
| ni | spjälas |
| de | spjälas |
Preteritum
| jag | spjälades |
| du | spjälades |
| han / hon / den / det | spjälades |
| vi | spjälades |
| ni | spjälades |
| de | spjälades |
Supinum
| jag | spjälats |
| du | spjälats |
| han / hon / den / det | spjälats |
| vi | spjälats |
| ni | spjälats |
| de | spjälats |