Conjugation of spira
to sprout, to grow, to bud Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | spira |
Presens
| jag | spirar |
| du | spirar |
| han / hon / den / det | spirar |
| vi | spirar |
| ni | spirar |
| de | spirar |
Preteritum
| jag | spirade |
| du | spirade |
| han / hon / den / det | spirade |
| vi | spirade |
| ni | spirade |
| de | spirade |
Supinum
| jag | spirat |
| du | spirat |
| han / hon / den / det | spirat |
| vi | spirat |
| ni | spirat |
| de | spirat |
Imperativ
| — | spira |