Conjugation of sparka
to kick; to strike with the foot or leg Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sparka |
Presens
| jag | sparkar |
| du | sparkar |
| han / hon / den / det | sparkar |
| vi | sparkar |
| ni | sparkar |
| de | sparkar |
Preteritum
| jag | sparkade |
| du | sparkade |
| han / hon / den / det | sparkade |
| vi | sparkade |
| ni | sparkade |
| de | sparkade |
Supinum
| jag | sparkat |
| du | sparkat |
| han / hon / den / det | sparkat |
| vi | sparkat |
| ni | sparkat |
| de | sparkat |
Imperativ
| — | sparka |
Passiv
Infinitiv
| — | sparkas |
Presens
| jag | sparkas |
| du | sparkas |
| han / hon / den / det | sparkas |
| vi | sparkas |
| ni | sparkas |
| de | sparkas |
Preteritum
| jag | sparkades |
| du | sparkades |
| han / hon / den / det | sparkades |
| vi | sparkades |
| ni | sparkades |
| de | sparkades |
Supinum
| jag | sparkats |
| du | sparkats |
| han / hon / den / det | sparkats |
| vi | sparkats |
| ni | sparkats |
| de | sparkats |