Conjugation of späcka
to stuff (until (nearly) full, with anything) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | späcka |
Presens
| jag | späckar |
| du | späckar |
| han / hon / den / det | späckar |
| vi | späckar |
| ni | späckar |
| de | späckar |
Preteritum
| jag | späckade |
| du | späckade |
| han / hon / den / det | späckade |
| vi | späckade |
| ni | späckade |
| de | späckade |
Supinum
| jag | späckat |
| du | späckat |
| han / hon / den / det | späckat |
| vi | späckat |
| ni | späckat |
| de | späckat |
Imperativ
| — | späcka |
Passiv
Infinitiv
| — | späckas |
Presens
| jag | späckas |
| du | späckas |
| han / hon / den / det | späckas |
| vi | späckas |
| ni | späckas |
| de | späckas |
Preteritum
| jag | späckades |
| du | späckades |
| han / hon / den / det | späckades |
| vi | späckades |
| ni | späckades |
| de | späckades |
Supinum
| jag | späckats |
| du | späckats |
| han / hon / den / det | späckats |
| vi | späckats |
| ni | späckats |
| de | späckats |