Conjugation of snäva
to stumble, to trip Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | snäva |
Presens
| jag | snävar |
| du | snävar |
| han / hon / den / det | snävar |
| vi | snävar |
| ni | snävar |
| de | snävar |
Preteritum
| jag | snävade |
| du | snävade |
| han / hon / den / det | snävade |
| vi | snävade |
| ni | snävade |
| de | snävade |
Supinum
| jag | snävat |
| du | snävat |
| han / hon / den / det | snävat |
| vi | snävat |
| ni | snävat |
| de | snävat |
Imperativ
| — | snäva |
Passiv
Infinitiv
| — | snävas |
Presens
| jag | snävas |
| du | snävas |
| han / hon / den / det | snävas |
| vi | snävas |
| ni | snävas |
| de | snävas |
Preteritum
| jag | snävades |
| du | snävades |
| han / hon / den / det | snävades |
| vi | snävades |
| ni | snävades |
| de | snävades |
Supinum
| jag | snävats |
| du | snävats |
| han / hon / den / det | snävats |
| vi | snävats |
| ni | snävats |
| de | snävats |