Conjugation of smärta
to hurt, to pain Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | smärta |
Presens
| jag | smärtar |
| du | smärtar |
| han / hon / den / det | smärtar |
| vi | smärtar |
| ni | smärtar |
| de | smärtar |
Preteritum
| jag | smärtade |
| du | smärtade |
| han / hon / den / det | smärtade |
| vi | smärtade |
| ni | smärtade |
| de | smärtade |
Supinum
| jag | smärtat |
| du | smärtat |
| han / hon / den / det | smärtat |
| vi | smärtat |
| ni | smärtat |
| de | smärtat |
Imperativ
| — | smärta |
Passiv
Infinitiv
| — | smärtas |
Presens
| jag | smärtas |
| du | smärtas |
| han / hon / den / det | smärtas |
| vi | smärtas |
| ni | smärtas |
| de | smärtas |
Preteritum
| jag | smärtades |
| du | smärtades |
| han / hon / den / det | smärtades |
| vi | smärtades |
| ni | smärtades |
| de | smärtades |
Supinum
| jag | smärtats |
| du | smärtats |
| han / hon / den / det | smärtats |
| vi | smärtats |
| ni | smärtats |
| de | smärtats |