Conjugation of slutföra
to complete, to finish, to finish off (a project or the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | slutföra |
Presens
| jag | slutför |
| du | slutför |
| han / hon / den / det | slutför |
| vi | slutför |
| ni | slutför |
| de | slutför |
Preteritum
| jag | slutförde |
| du | slutförde |
| han / hon / den / det | slutförde |
| vi | slutförde |
| ni | slutförde |
| de | slutförde |
Supinum
| jag | slutfört |
| du | slutfört |
| han / hon / den / det | slutfört |
| vi | slutfört |
| ni | slutfört |
| de | slutfört |
Imperativ
| — | slutför |
Passiv
Infinitiv
| — | slutföras |
Presens
| jag | slutförs |
| du | slutförs |
| han / hon / den / det | slutförs |
| vi | slutförs |
| ni | slutförs |
| de | slutförs |
Preteritum
| jag | slutfördes |
| du | slutfördes |
| han / hon / den / det | slutfördes |
| vi | slutfördes |
| ni | slutfördes |
| de | slutfördes |
Supinum
| jag | slutförts |
| du | slutförts |
| han / hon / den / det | slutförts |
| vi | slutförts |
| ni | slutförts |
| de | slutförts |