Conjugation of slita
to forcefully grab and pull; to grab, to tear Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | slita |
Presens
| jag | sliter |
| du | sliter |
| han / hon / den / det | sliter |
| vi | sliter |
| ni | sliter |
| de | sliter |
Preteritum
| jag | slet |
| du | slet |
| han / hon / den / det | slet |
| vi | slet |
| ni | slet |
| de | slet |
Supinum
| jag | slitit |
| du | slitit |
| han / hon / den / det | slitit |
| vi | slitit |
| ni | slitit |
| de | slitit |
Imperativ
| — | slit |
Passiv
Infinitiv
| — | slitas |
Presens
| jag | slits |
| du | slits |
| han / hon / den / det | slits |
| vi | slits |
| ni | slits |
| de | slits |
Preteritum
| jag | slets |
| du | slets |
| han / hon / den / det | slets |
| vi | slets |
| ni | slets |
| de | slets |
Supinum
| jag | slitits |
| du | slitits |
| han / hon / den / det | slitits |
| vi | slitits |
| ni | slitits |
| de | slitits |