Conjugation of släpa
to move or carry with difficulty, (often) to lug Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | släpa |
Presens
| jag | släpar |
| du | släpar |
| han / hon / den / det | släpar |
| vi | släpar |
| ni | släpar |
| de | släpar |
Preteritum
| jag | släpade |
| du | släpade |
| han / hon / den / det | släpade |
| vi | släpade |
| ni | släpade |
| de | släpade |
Supinum
| jag | släpat |
| du | släpat |
| han / hon / den / det | släpat |
| vi | släpat |
| ni | släpat |
| de | släpat |
Imperativ
| — | släpa |
Passiv
Infinitiv
| — | släpas |
Presens
| jag | släpas |
| du | släpas |
| han / hon / den / det | släpas |
| vi | släpas |
| ni | släpas |
| de | släpas |
Preteritum
| jag | släpades |
| du | släpades |
| han / hon / den / det | släpades |
| vi | släpades |
| ni | släpades |
| de | släpades |
Supinum
| jag | släpats |
| du | släpats |
| han / hon / den / det | släpats |
| vi | släpats |
| ni | släpats |
| de | släpats |