Conjugation of skrinlägga
to shelve, to postpone indefinitely Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skrinlägga |
Presens
| jag | skrinlägger |
| du | skrinlägger |
| han / hon / den / det | skrinlägger |
| vi | skrinlägger |
| ni | skrinlägger |
| de | skrinlägger |
Preteritum
| jag | skrinlade |
| du | skrinlade |
| han / hon / den / det | skrinlade |
| vi | skrinlade |
| ni | skrinlade |
| de | skrinlade |
Supinum
| jag | skrinlagt |
| du | skrinlagt |
| han / hon / den / det | skrinlagt |
| vi | skrinlagt |
| ni | skrinlagt |
| de | skrinlagt |
Imperativ
| — | skrinlägg |
Passiv
Infinitiv
| — | skrinläggas |
Presens
| jag | skrinläggs |
| du | skrinläggs |
| han / hon / den / det | skrinläggs |
| vi | skrinläggs |
| ni | skrinläggs |
| de | skrinläggs |
Preteritum
| jag | skrinlades |
| du | skrinlades |
| han / hon / den / det | skrinlades |
| vi | skrinlades |
| ni | skrinlades |
| de | skrinlades |
Supinum
| jag | skrinlagts |
| du | skrinlagts |
| han / hon / den / det | skrinlagts |
| vi | skrinlagts |
| ni | skrinlagts |
| de | skrinlagts |