Conjugation of skråla
to sing noisily, especially with others when drunk Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skråla |
Presens
| jag | skrålar |
| du | skrålar |
| han / hon / den / det | skrålar |
| vi | skrålar |
| ni | skrålar |
| de | skrålar |
Preteritum
| jag | skrålade |
| du | skrålade |
| han / hon / den / det | skrålade |
| vi | skrålade |
| ni | skrålade |
| de | skrålade |
Supinum
| jag | skrålat |
| du | skrålat |
| han / hon / den / det | skrålat |
| vi | skrålat |
| ni | skrålat |
| de | skrålat |
Imperativ
| — | skråla |
Passiv
Infinitiv
| — | skrålas |
Presens
| jag | skrålas |
| du | skrålas |
| han / hon / den / det | skrålas |
| vi | skrålas |
| ni | skrålas |
| de | skrålas |
Preteritum
| jag | skrålades |
| du | skrålades |
| han / hon / den / det | skrålades |
| vi | skrålades |
| ni | skrålades |
| de | skrålades |
Supinum
| jag | skrålats |
| du | skrålats |
| han / hon / den / det | skrålats |
| vi | skrålats |
| ni | skrålats |
| de | skrålats |