Conjugation of skrävla
to brag or boast in an unrestrained manner Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skrävla |
Presens
| jag | skrävlar |
| du | skrävlar |
| han / hon / den / det | skrävlar |
| vi | skrävlar |
| ni | skrävlar |
| de | skrävlar |
Preteritum
| jag | skrävlade |
| du | skrävlade |
| han / hon / den / det | skrävlade |
| vi | skrävlade |
| ni | skrävlade |
| de | skrävlade |
Supinum
| jag | skrävlat |
| du | skrävlat |
| han / hon / den / det | skrävlat |
| vi | skrävlat |
| ni | skrävlat |
| de | skrävlat |
Imperativ
| — | skrävla |
Passiv
Infinitiv
| — | skrävlas |
Presens
| jag | skrävlas |
| du | skrävlas |
| han / hon / den / det | skrävlas |
| vi | skrävlas |
| ni | skrävlas |
| de | skrävlas |
Preteritum
| jag | skrävlades |
| du | skrävlades |
| han / hon / den / det | skrävlades |
| vi | skrävlades |
| ni | skrävlades |
| de | skrävlades |
Supinum
| jag | skrävlats |
| du | skrävlats |
| han / hon / den / det | skrävlats |
| vi | skrävlats |
| ni | skrävlats |
| de | skrävlats |