Conjugation of skandera
chant (utter or repeat in a strongly rhythmical manner) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skandera |
Presens
| jag | skanderar |
| du | skanderar |
| han / hon / den / det | skanderar |
| vi | skanderar |
| ni | skanderar |
| de | skanderar |
Preteritum
| jag | skanderade |
| du | skanderade |
| han / hon / den / det | skanderade |
| vi | skanderade |
| ni | skanderade |
| de | skanderade |
Supinum
| jag | skanderat |
| du | skanderat |
| han / hon / den / det | skanderat |
| vi | skanderat |
| ni | skanderat |
| de | skanderat |
Imperativ
| — | skandera |
Passiv
Infinitiv
| — | skanderas |
Presens
| jag | skanderas |
| du | skanderas |
| han / hon / den / det | skanderas |
| vi | skanderas |
| ni | skanderas |
| de | skanderas |
Preteritum
| jag | skanderades |
| du | skanderades |
| han / hon / den / det | skanderades |
| vi | skanderades |
| ni | skanderades |
| de | skanderades |
Supinum
| jag | skanderats |
| du | skanderats |
| han / hon / den / det | skanderats |
| vi | skanderats |
| ni | skanderats |
| de | skanderats |