Conjugation of skåda
/ˈskoːˌda/scathe; to injure, to harm, to hurt, to damage, to wound Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skåda |
Presens
| jag | skådar |
| du | skådar |
| han / hon / den / det | skådar |
| vi | skådar |
| ni | skådar |
| de | skådar |
Preteritum
| jag | skådade |
| du | skådade |
| han / hon / den / det | skådade |
| vi | skådade |
| ni | skådade |
| de | skådade |
Supinum
| jag | skådat |
| du | skådat |
| han / hon / den / det | skådat |
| vi | skådat |
| ni | skådat |
| de | skådat |
Imperativ
| — | skåda |
Passiv
Infinitiv
| — | skådas |
Presens
| jag | skådas |
| du | skådas |
| han / hon / den / det | skådas |
| vi | skådas |
| ni | skådas |
| de | skådas |
Preteritum
| jag | skådades |
| du | skådades |
| han / hon / den / det | skådades |
| vi | skådades |
| ni | skådades |
| de | skådades |
Supinum
| jag | skådats |
| du | skådats |
| han / hon / den / det | skådats |
| vi | skådats |
| ni | skådats |
| de | skådats |