Conjugation of skämta
to joke, to kid Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | skämta |
Presens
| jag | skämtar |
| du | skämtar |
| han / hon / den / det | skämtar |
| vi | skämtar |
| ni | skämtar |
| de | skämtar |
Preteritum
| jag | skämtade |
| du | skämtade |
| han / hon / den / det | skämtade |
| vi | skämtade |
| ni | skämtade |
| de | skämtade |
Supinum
| jag | skämtat |
| du | skämtat |
| han / hon / den / det | skämtat |
| vi | skämtat |
| ni | skämtat |
| de | skämtat |
Imperativ
| — | skämta |
Passiv
Infinitiv
| — | skämtas |
Presens
| jag | skämtas |
| du | skämtas |
| han / hon / den / det | skämtas |
| vi | skämtas |
| ni | skämtas |
| de | skämtas |
Preteritum
| jag | skämtades |
| du | skämtades |
| han / hon / den / det | skämtades |
| vi | skämtades |
| ni | skämtades |
| de | skämtades |
Supinum
| jag | skämtats |
| du | skämtats |
| han / hon / den / det | skämtats |
| vi | skämtats |
| ni | skämtats |
| de | skämtats |