Conjugation of sammanväga
weigh (determine the intrinsic merit of something) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanväga |
Presens
| jag | sammanväger |
| du | sammanväger |
| han / hon / den / det | sammanväger |
| vi | sammanväger |
| ni | sammanväger |
| de | sammanväger |
Preteritum
| jag | sammanvägde |
| du | sammanvägde |
| han / hon / den / det | sammanvägde |
| vi | sammanvägde |
| ni | sammanvägde |
| de | sammanvägde |
Supinum
| jag | sammanvägt |
| du | sammanvägt |
| han / hon / den / det | sammanvägt |
| vi | sammanvägt |
| ni | sammanvägt |
| de | sammanvägt |
Imperativ
| — | sammanväg |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanvägas |
Presens
| jag | sammanvägs |
| du | sammanvägs |
| han / hon / den / det | sammanvägs |
| vi | sammanvägs |
| ni | sammanvägs |
| de | sammanvägs |
Preteritum
| jag | sammanvägdes |
| du | sammanvägdes |
| han / hon / den / det | sammanvägdes |
| vi | sammanvägdes |
| ni | sammanvägdes |
| de | sammanvägdes |
Supinum
| jag | sammanvägts |
| du | sammanvägts |
| han / hon / den / det | sammanvägts |
| vi | sammanvägts |
| ni | sammanvägts |
| de | sammanvägts |