Conjugation of sammansluta
to associate, to unite, to federate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammansluta |
Presens
| jag | sammansluter |
| du | sammansluter |
| han / hon / den / det | sammansluter |
| vi | sammansluter |
| ni | sammansluter |
| de | sammansluter |
Preteritum
| jag | sammanslöt |
| du | sammanslöt |
| han / hon / den / det | sammanslöt |
| vi | sammanslöt |
| ni | sammanslöt |
| de | sammanslöt |
Supinum
| jag | sammanslutit |
| du | sammanslutit |
| han / hon / den / det | sammanslutit |
| vi | sammanslutit |
| ni | sammanslutit |
| de | sammanslutit |
Imperativ
| — | sammanslut |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanslutas |
Presens
| jag | sammansluts |
| du | sammansluts |
| han / hon / den / det | sammansluts |
| vi | sammansluts |
| ni | sammansluts |
| de | sammansluts |
Preteritum
| jag | sammanslöts |
| du | sammanslöts |
| han / hon / den / det | sammanslöts |
| vi | sammanslöts |
| ni | sammanslöts |
| de | sammanslöts |
Supinum
| jag | sammanslutits |
| du | sammanslutits |
| han / hon / den / det | sammanslutits |
| vi | sammanslutits |
| ni | sammanslutits |
| de | sammanslutits |