Conjugation of sammanfoga
to join, to merge Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanfoga |
Presens
| jag | sammanfogar |
| du | sammanfogar |
| han / hon / den / det | sammanfogar |
| vi | sammanfogar |
| ni | sammanfogar |
| de | sammanfogar |
Preteritum
| jag | sammanfogade |
| du | sammanfogade |
| han / hon / den / det | sammanfogade |
| vi | sammanfogade |
| ni | sammanfogade |
| de | sammanfogade |
Supinum
| jag | sammanfogat |
| du | sammanfogat |
| han / hon / den / det | sammanfogat |
| vi | sammanfogat |
| ni | sammanfogat |
| de | sammanfogat |
Imperativ
| — | sammanfoga |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanfogas |
Presens
| jag | sammanfogas |
| du | sammanfogas |
| han / hon / den / det | sammanfogas |
| vi | sammanfogas |
| ni | sammanfogas |
| de | sammanfogas |
Preteritum
| jag | sammanfogades |
| du | sammanfogades |
| han / hon / den / det | sammanfogades |
| vi | sammanfogades |
| ni | sammanfogades |
| de | sammanfogades |
Supinum
| jag | sammanfogats |
| du | sammanfogats |
| han / hon / den / det | sammanfogats |
| vi | sammanfogats |
| ni | sammanfogats |
| de | sammanfogats |