Conjugation of sammanföra
combine, connect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | sammanföra |
Presens
| jag | sammanför |
| du | sammanför |
| han / hon / den / det | sammanför |
| vi | sammanför |
| ni | sammanför |
| de | sammanför |
Preteritum
| jag | sammanförde |
| du | sammanförde |
| han / hon / den / det | sammanförde |
| vi | sammanförde |
| ni | sammanförde |
| de | sammanförde |
Supinum
| jag | sammanfört |
| du | sammanfört |
| han / hon / den / det | sammanfört |
| vi | sammanfört |
| ni | sammanfört |
| de | sammanfört |
Imperativ
| — | sammanför |
Passiv
Infinitiv
| — | sammanföras |
Presens
| jag | sammanförs |
| du | sammanförs |
| han / hon / den / det | sammanförs |
| vi | sammanförs |
| ni | sammanförs |
| de | sammanförs |
Preteritum
| jag | sammanfördes |
| du | sammanfördes |
| han / hon / den / det | sammanfördes |
| vi | sammanfördes |
| ni | sammanfördes |
| de | sammanfördes |
Supinum
| jag | sammanförts |
| du | sammanförts |
| han / hon / den / det | sammanförts |
| vi | sammanförts |
| ni | sammanförts |
| de | sammanförts |