Conjugation of söndra
to divide (cause division/disagreement within) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | söndra |
Presens
| jag | söndrar |
| du | söndrar |
| han / hon / den / det | söndrar |
| vi | söndrar |
| ni | söndrar |
| de | söndrar |
Preteritum
| jag | söndrade |
| du | söndrade |
| han / hon / den / det | söndrade |
| vi | söndrade |
| ni | söndrade |
| de | söndrade |
Supinum
| jag | söndrat |
| du | söndrat |
| han / hon / den / det | söndrat |
| vi | söndrat |
| ni | söndrat |
| de | söndrat |
Imperativ
| — | söndra |
Passiv
Infinitiv
| — | söndras |
Presens
| jag | söndras |
| du | söndras |
| han / hon / den / det | söndras |
| vi | söndras |
| ni | söndras |
| de | söndras |
Preteritum
| jag | söndrades |
| du | söndrades |
| han / hon / den / det | söndrades |
| vi | söndrades |
| ni | söndrades |
| de | söndrades |
Supinum
| jag | söndrats |
| du | söndrats |
| han / hon / den / det | söndrats |
| vi | söndrats |
| ni | söndrats |
| de | söndrats |