Conjugation of särbehandla
treat someone favorably with regards to others; discriminate in favor of Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | särbehandla |
Presens
| jag | särbehandlar |
| du | särbehandlar |
| han / hon / den / det | särbehandlar |
| vi | särbehandlar |
| ni | särbehandlar |
| de | särbehandlar |
Preteritum
| jag | särbehandlade |
| du | särbehandlade |
| han / hon / den / det | särbehandlade |
| vi | särbehandlade |
| ni | särbehandlade |
| de | särbehandlade |
Supinum
| jag | särbehandlat |
| du | särbehandlat |
| han / hon / den / det | särbehandlat |
| vi | särbehandlat |
| ni | särbehandlat |
| de | särbehandlat |
Imperativ
| — | särbehandla |
Passiv
Infinitiv
| — | särbehandlas |
Presens
| jag | särbehandlas |
| du | särbehandlas |
| han / hon / den / det | särbehandlas |
| vi | särbehandlas |
| ni | särbehandlas |
| de | särbehandlas |
Preteritum
| jag | särbehandlades |
| du | särbehandlades |
| han / hon / den / det | särbehandlades |
| vi | särbehandlades |
| ni | särbehandlades |
| de | särbehandlades |
Supinum
| jag | särbehandlats |
| du | särbehandlats |
| han / hon / den / det | särbehandlats |
| vi | särbehandlats |
| ni | särbehandlats |
| de | särbehandlats |