Conjugation of ruffa
to be rough, to (try to) pick a fight Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ruffa |
Presens
| jag | ruffar |
| du | ruffar |
| han / hon / den / det | ruffar |
| vi | ruffar |
| ni | ruffar |
| de | ruffar |
Preteritum
| jag | ruffade |
| du | ruffade |
| han / hon / den / det | ruffade |
| vi | ruffade |
| ni | ruffade |
| de | ruffade |
Supinum
| jag | ruffat |
| du | ruffat |
| han / hon / den / det | ruffat |
| vi | ruffat |
| ni | ruffat |
| de | ruffat |
Imperativ
| — | ruffa |
Passiv
Infinitiv
| — | ruffas |
Presens
| jag | ruffas |
| du | ruffas |
| han / hon / den / det | ruffas |
| vi | ruffas |
| ni | ruffas |
| de | ruffas |
Preteritum
| jag | ruffades |
| du | ruffades |
| han / hon / den / det | ruffades |
| vi | ruffades |
| ni | ruffades |
| de | ruffades |
Supinum
| jag | ruffats |
| du | ruffats |
| han / hon / den / det | ruffats |
| vi | ruffats |
| ni | ruffats |
| de | ruffats |