Conjugation of regla
to bolt, lock, to close with a latch (= regel) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | regla |
Presens
| jag | reglar |
| du | reglar |
| han / hon / den / det | reglar |
| vi | reglar |
| ni | reglar |
| de | reglar |
Preteritum
| jag | reglade |
| du | reglade |
| han / hon / den / det | reglade |
| vi | reglade |
| ni | reglade |
| de | reglade |
Supinum
| jag | reglat |
| du | reglat |
| han / hon / den / det | reglat |
| vi | reglat |
| ni | reglat |
| de | reglat |
Imperativ
| — | regla |
Passiv
Infinitiv
| — | reglas |
Presens
| jag | reglas |
| du | reglas |
| han / hon / den / det | reglas |
| vi | reglas |
| ni | reglas |
| de | reglas |
Preteritum
| jag | reglades |
| du | reglades |
| han / hon / den / det | reglades |
| vi | reglades |
| ni | reglades |
| de | reglades |
Supinum
| jag | reglats |
| du | reglats |
| han / hon / den / det | reglats |
| vi | reglats |
| ni | reglats |
| de | reglats |