Conjugation of rangla
to move unsteadily, to stagger Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | rangla |
Presens
| jag | ranglar |
| du | ranglar |
| han / hon / den / det | ranglar |
| vi | ranglar |
| ni | ranglar |
| de | ranglar |
Preteritum
| jag | ranglade |
| du | ranglade |
| han / hon / den / det | ranglade |
| vi | ranglade |
| ni | ranglade |
| de | ranglade |
Supinum
| jag | ranglat |
| du | ranglat |
| han / hon / den / det | ranglat |
| vi | ranglat |
| ni | ranglat |
| de | ranglat |
Imperativ
| — | rangla |
Passiv
Infinitiv
| — | ranglas |
Presens
| jag | ranglas |
| du | ranglas |
| han / hon / den / det | ranglas |
| vi | ranglas |
| ni | ranglas |
| de | ranglas |
Preteritum
| jag | ranglades |
| du | ranglades |
| han / hon / den / det | ranglades |
| vi | ranglades |
| ni | ranglades |
| de | ranglades |
Supinum
| jag | ranglats |
| du | ranglats |
| han / hon / den / det | ranglats |
| vi | ranglats |
| ni | ranglats |
| de | ranglats |