Conjugation of ragla
to stagger (to walk in awkward, drunken fashion) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ragla |
Presens
| jag | raglar |
| du | raglar |
| han / hon / den / det | raglar |
| vi | raglar |
| ni | raglar |
| de | raglar |
Preteritum
| jag | raglade |
| du | raglade |
| han / hon / den / det | raglade |
| vi | raglade |
| ni | raglade |
| de | raglade |
Supinum
| jag | raglat |
| du | raglat |
| han / hon / den / det | raglat |
| vi | raglat |
| ni | raglat |
| de | raglat |
Imperativ
| — | ragla |
Passiv
Infinitiv
| — | raglas |
Presens
| jag | raglas |
| du | raglas |
| han / hon / den / det | raglas |
| vi | raglas |
| ni | raglas |
| de | raglas |
Preteritum
| jag | raglades |
| du | raglades |
| han / hon / den / det | raglades |
| vi | raglades |
| ni | raglades |
| de | raglades |
Supinum
| jag | raglats |
| du | raglats |
| han / hon / den / det | raglats |
| vi | raglats |
| ni | raglats |
| de | raglats |