Conjugation of rabbla
to recite, to rattle off (in a mechanical manner) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | rabbla |
Presens
| jag | rabblar |
| du | rabblar |
| han / hon / den / det | rabblar |
| vi | rabblar |
| ni | rabblar |
| de | rabblar |
Preteritum
| jag | rabblade |
| du | rabblade |
| han / hon / den / det | rabblade |
| vi | rabblade |
| ni | rabblade |
| de | rabblade |
Supinum
| jag | rabblat |
| du | rabblat |
| han / hon / den / det | rabblat |
| vi | rabblat |
| ni | rabblat |
| de | rabblat |
Imperativ
| — | rabbla |
Passiv
Infinitiv
| — | rabblas |
Presens
| jag | rabblas |
| du | rabblas |
| han / hon / den / det | rabblas |
| vi | rabblas |
| ni | rabblas |
| de | rabblas |
Preteritum
| jag | rabblades |
| du | rabblades |
| han / hon / den / det | rabblades |
| vi | rabblades |
| ni | rabblades |
| de | rabblades |
Supinum
| jag | rabblats |
| du | rabblats |
| han / hon / den / det | rabblats |
| vi | rabblats |
| ni | rabblats |
| de | rabblats |