Conjugation of röna
experience, undergo Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | röna |
Presens
| jag | röner |
| du | röner |
| han / hon / den / det | röner |
| vi | röner |
| ni | röner |
| de | röner |
Preteritum
| jag | rönte |
| du | rönte |
| han / hon / den / det | rönte |
| vi | rönte |
| ni | rönte |
| de | rönte |
Supinum
| jag | rönt |
| du | rönt |
| han / hon / den / det | rönt |
| vi | rönt |
| ni | rönt |
| de | rönt |
Imperativ
| — | rön |
Passiv
Infinitiv
| — | rönas |
Presens
| jag | röns |
| du | röns |
| han / hon / den / det | röns |
| vi | röns |
| ni | röns |
| de | röns |
Preteritum
| jag | röntes |
| du | röntes |
| han / hon / den / det | röntes |
| vi | röntes |
| ni | röntes |
| de | röntes |
Supinum
| jag | rönts |
| du | rönts |
| han / hon / den / det | rönts |
| vi | rönts |
| ni | rönts |
| de | rönts |