Conjugation of rätta
to mark, to grade, to judge (whether the answers to a test were right or wrong) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | rätta |
Presens
| jag | rättar |
| du | rättar |
| han / hon / den / det | rättar |
| vi | rättar |
| ni | rättar |
| de | rättar |
Preteritum
| jag | rättade |
| du | rättade |
| han / hon / den / det | rättade |
| vi | rättade |
| ni | rättade |
| de | rättade |
Supinum
| jag | rättat |
| du | rättat |
| han / hon / den / det | rättat |
| vi | rättat |
| ni | rättat |
| de | rättat |
Imperativ
| — | rätta |
Passiv
Infinitiv
| — | rättas |
Presens
| jag | rättas |
| du | rättas |
| han / hon / den / det | rättas |
| vi | rättas |
| ni | rättas |
| de | rättas |
Preteritum
| jag | rättades |
| du | rättades |
| han / hon / den / det | rättades |
| vi | rättades |
| ni | rättades |
| de | rättades |
Supinum
| jag | rättats |
| du | rättats |
| han / hon / den / det | rättats |
| vi | rättats |
| ni | rättats |
| de | rättats |