Conjugation of råna
/²roːna/to rob; to steal from somebody under (threat of) use of violence Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | råna |
Presens
| jag | rånar |
| du | rånar |
| han / hon / den / det | rånar |
| vi | rånar |
| ni | rånar |
| de | rånar |
Preteritum
| jag | rånade |
| du | rånade |
| han / hon / den / det | rånade |
| vi | rånade |
| ni | rånade |
| de | rånade |
Supinum
| jag | rånat |
| du | rånat |
| han / hon / den / det | rånat |
| vi | rånat |
| ni | rånat |
| de | rånat |
Imperativ
| — | råna |
Passiv
Infinitiv
| — | rånas |
Presens
| jag | rånas |
| du | rånas |
| han / hon / den / det | rånas |
| vi | rånas |
| ni | rånas |
| de | rånas |
Preteritum
| jag | rånades |
| du | rånades |
| han / hon / den / det | rånades |
| vi | rånades |
| ni | rånades |
| de | rånades |
Supinum
| jag | rånats |
| du | rånats |
| han / hon / den / det | rånats |
| vi | rånats |
| ni | rånats |
| de | rånats |