Conjugation of rådbråka
distort linguistically Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | rådbråka |
Presens
| jag | rådbråkar |
| du | rådbråkar |
| han / hon / den / det | rådbråkar |
| vi | rådbråkar |
| ni | rådbråkar |
| de | rådbråkar |
Preteritum
| jag | rådbråkade |
| du | rådbråkade |
| han / hon / den / det | rådbråkade |
| vi | rådbråkade |
| ni | rådbråkade |
| de | rådbråkade |
Supinum
| jag | rådbråkat |
| du | rådbråkat |
| han / hon / den / det | rådbråkat |
| vi | rådbråkat |
| ni | rådbråkat |
| de | rådbråkat |
Imperativ
| — | rådbråka |
Passiv
Infinitiv
| — | rådbråkas |
Presens
| jag | rådbråkas |
| du | rådbråkas |
| han / hon / den / det | rådbråkas |
| vi | rådbråkas |
| ni | rådbråkas |
| de | rådbråkas |
Preteritum
| jag | rådbråkades |
| du | rådbråkades |
| han / hon / den / det | rådbråkades |
| vi | rådbråkades |
| ni | rådbråkades |
| de | rådbråkades |
Supinum
| jag | rådbråkats |
| du | rådbråkats |
| han / hon / den / det | rådbråkats |
| vi | rådbråkats |
| ni | rådbråkats |
| de | rådbråkats |