Conjugation of qvälja
archaic spelling of kvälja Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | qvälja |
Presens
| jag | qväljer |
| du | qväljer |
| han / hon / den / det | qväljer |
| vi | qväljer |
| ni | qväljer |
| de | qväljer |
Preteritum
| jag | qvalde |
| du | qvalde |
| han / hon / den / det | qvalde |
| vi | qvalde |
| ni | qvalde |
| de | qvalde |
Supinum
| jag | qvalt |
| du | qvalt |
| han / hon / den / det | qvalt |
| vi | qvalt |
| ni | qvalt |
| de | qvalt |
Imperativ
| — | qvälj |
Passiv
Infinitiv
| — | qväljas |
Presens
| jag | qväljs |
| du | qväljs |
| han / hon / den / det | qväljs |
| vi | qväljs |
| ni | qväljs |
| de | qväljs |
Preteritum
| jag | qvaldes |
| du | qvaldes |
| han / hon / den / det | qvaldes |
| vi | qvaldes |
| ni | qvaldes |
| de | qvaldes |
Supinum
| jag | qvalts |
| du | qvalts |
| han / hon / den / det | qvalts |
| vi | qvalts |
| ni | qvalts |
| de | qvalts |