Conjugation of prova
/prøːva/to audition (for a place, degree, or the like) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | prova |
Presens
| jag | provar |
| du | provar |
| han / hon / den / det | provar |
| vi | provar |
| ni | provar |
| de | provar |
Preteritum
| jag | provade |
| du | provade |
| han / hon / den / det | provade |
| vi | provade |
| ni | provade |
| de | provade |
Supinum
| jag | provat |
| du | provat |
| han / hon / den / det | provat |
| vi | provat |
| ni | provat |
| de | provat |
Imperativ
| — | prova |
Passiv
Infinitiv
| — | provas |
Presens
| jag | provas |
| du | provas |
| han / hon / den / det | provas |
| vi | provas |
| ni | provas |
| de | provas |
Preteritum
| jag | provades |
| du | provades |
| han / hon / den / det | provades |
| vi | provades |
| ni | provades |
| de | provades |
Supinum
| jag | provats |
| du | provats |
| han / hon / den / det | provats |
| vi | provats |
| ni | provats |
| de | provats |